I kväll kl. 20:30 på TV2 sänds en dokumentär om branden. Jag lovade flera av våra medlemmar att skriva om våra insatser från Sala OK:s sida, där jag var involverad.

Så när det nu skall sändas ett TV-program om branden kan det återigen vara aktuellt och på sin plats att försöka återge och reflektera på hur vi blev involverade i att framförallt hjälpa till med kartleveranser.

Det började med att Lena tidigt på tisdagsmorgonen dagen efter den stora brandspridningen, fick en förfrågan om orienteringskartor i brandområdet på sin privata telefon från sin styrelsekollega i SOFT, Jannike Wåhlberg, OK Kåre Falun, som visste att Lena jobbade på Sala kommun. Jannike befann sig då i Ramnäs på Samverkansstaben för FRG:s räkning och framförde ett stort behov av kartor och visste att VM-kartan 2004 täckte vissa delar av brandområdet men frågade också om det fanns flera orienteringskartor och om kommunen hade kartor som täckte området. Lena hörde sig för internt om kommunens kartor och fick reda på att man jobbade med att ta fram kartor men att de endast täckte områdena inom Sala kommun.

Lena ringde mig och vi hade kontakter fram och tillbaks och undersökte olika vägar. Roger Åsberg, OK Hedströmmen hade information om OL-kartorna i området och vi kunde snabbt ta fram önskade exemplar av dem. Vi kom dock fram till ett större behov av stora detaljrika kartor med vägar, sjöar, by- och gårds-namn som täckte hela brandområdet. Lena ringde då Bokhandeln innan öppningsdags och jag fick möjlighet att åka dit och gå igenom det kartmaterial som de hade. Kommunen köpte in de fyra enda 1: 50 000-dels kartorna ”grönsaksbladen” som fanns. Delar av brandområdet fanns då på olika kartblad och följde inte heller några kommungränser varför ingen hade ”hela kartan”.

Vi hade då tidigare haft kontakt med Allprint Reklam AB efter företagsstafetten (som Sala OK:s unga Stolpjaktslag vann överlägset) och fått hjälp med dekaler, trycksaker och diskuterat karttryck.

Allprint med framförallt Maria Andersson och Caroline Östman ställde nu snabbt upp med att försöka scanna in, laga och sätta ihop kartbladen och skriva ut dem för att täcka hela brandområdet och även riskområden utanför det nu stora eldhärjade skogsområdet.

För att ändå snabbt få fram en karta, tejpade Lena och jag ihop de fyra inköpta kartbladen och jag levererade den direkt till ledningsstaben i Ramnäs. Det blev direkt den som kom upp på den centrala taktiktavlan och var sedan dess räddningsledningens stora gemensamma karta under hela räddningsinsatsen.

Behovet av kartor inom de olika insatsgrupperna (Polis, Räddningstjänst, Flyg, Hemvärnet, Civilförsvaret, Frivilliggrupper, Leverantörer, Ledningsgrupper etc.) var oerhört stort så vi fick förfrågan om att försöka fortsätta leverera motsvarande kartor, både stora och i mindre kartskalor. Eftersom det vid rundringningar till försäljningsställen visade sig att det bara fanns enstaka exemplar med olika ålder på resp. ställe kom jag att tänka på Inga-Britt Pettersson som ju jobbade på Lantmäteriet i Västerås, som har hela kartdatabasen och dessutom rätt uppdaterad. Jag ringde hennes mobil och fick tag på henne semestrande på Gotland. Inga-Britt visst dock råd och jag fick kontakta hennes chef Jeanette Väfors som också var på semester men som direkt lovade att försöka hjälpa till.
Hon undrade bara varför Sala OK och jag fått uppdraget och varför inte någon
från räddningstjänsten, länsstyrelsen eller kommunerna hört av sig eftersom hon
erbjudit dem möjlighet att låta lantmäteriet hjälpa till med kartmaterial. Nu hade vi inte tid till att utreda detta för det brann ju!
Jeanette avbröt genast sin semester och åkte till jobbet, fixade först en pdf-fil över området som jag fick och kunde leverera. Det visade sig dock att den hade för låg upplösning för att bli bra i större skala men efter lite kommunikation och någon timme senare så fick jag tillgång till hela kartdatabasen från Avesta- Fagersta- Hallstahammar- Västerås och Sala. Vi fick även tillstånd till att använda materialet som vi ville och kunde direkt sätta igång och producera de kartor och antal som räddningsinsatsen behövde, strax över 300 kartor över olika områden i skalor från 1:25 000 till 1:200 000 på format från A4 till 130 x 150 cm. Eftersom det jobbades i olika grupper och lag som avlöste varandra så krävdes det många kartor och dessutom fanns det behov till eftersläckningsarbetet.

Vi blev ett fantastiskt team med enkel kommunikation som snabbt kunde serva räddningsinsatsen med det kartmaterial som behövdes. Vi gjorde 10 leveranser direkt till centralstaben i Ramnäs under en dryg vecka vilket var vår insats i ”den största branden”.

Vi lärde oss snabbt att det var viktigt att de som jobbar
får det kartmaterial som resp. uppgift kräver och helst med samma kartbild,
dvs. ser samma orts- och gårdsnamn, vägar, sjöar, berg, begränsningslinjer etc.
både i kommunikation inom insatsstyrkorna och med allmänheten.

Man kan så här i efterhand fundera över hur ett så viktig
informations- och kommunikationsmaterial som kartor egentligen skall tas fram och
levereras vid sådana här katastrofer?

Jag vill avslutningsvis tacka alla de klubbkamrater och
andra som hjälpte mig att leverera kartor, och känn att insatsen hade betydelse
när ni tittar på programmet ikväll!

/GLa